USA vill störta Assad som ett led i kampen mot Iran, Kina och Ryssland

Det är väl känt sedan länge, främst genom uttalanden i massmedia av utrikesminister Clinton, att USA:s regering vill störta presidenten Assad i Syrien. Dagens Nyheter skrev 13 juni att “USA:s utrikesminister Hillary Clinton sade på mötet att makten i Syrien bör överföras “fullt ut” från Bashar al-Assads styre, och att man inrättar en tillfällig representativ regering och senare fria val”. Det är förmodligen mindre väl känt att det finns många belägg för att USA och dess allierade sedan länge stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat FN-sändebudet Kofi Annans fredsplan, och möjligheten till en fredlig lösning. Världens massmedia, EU och även regeringen i Sverige, liksom socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfven har genomgående okritiskt anammat USA:s version, och en “demonisering” (överdrivet negativ beskrivning) av Syriens regering. Detta trots att USA efter andra världskriget är den i särklass mest aggressiva makten, som startat överlägset flest krig och genomfört eller stött flest statskupper och diktaturer, jämfört med andra stater. På 70-talet skedde angreppskrigen mot länder i Sydoastasien med 1-3 miljoner dödade, och nyligen det brutala angreppskriget mot oljerika Irak med 1 miljoner dödade enligt beräkningar, kriget i råvarurika Afghanistan tillsammans med NATO och bland annat Sverige. Till bilden här en kraftig militär upprustning, med modernisering av kärnvapenarsenalen, stödet till Israels grymma Palestinapolitik och sanktionerna och hoten mot Iran. Det är riktigt att Syrien är en diktatur, av ungefär samma typ som de diktaturer som USA stött eller etablerat i Egypten, Tunisien och i många andra länder, och att en reell demokratisering förtjänar allt stöd. En skillnad jämfört med t.ex. Egypten är att Syrien, liksom Iran, försöker behålla ett nationellt självständighet visasvi USA – därför angrips de. Inte har vi hört USA:s regering kräva att statscheferna ska avgå i alla de diktaturer de upprättat och stött. Sådana krav är naturligtvis oförenliga med FN-stadgan, som USA gång på gång visat sig nonchalera.

Möten i Geneve och i Paris.
Vid ett FN-toppmöte i Genève 30 juni mellan utrikesministrarna från, bland annat, de fem länderna i säkerhetsrådet ledde ska regim och opposition gemensamt bilda en övergångsregering. Dagens Nyheter skrev “Men den innehåller inga riktlinjer för hur ett samlingsstyre ska utformas eller medel för att övertyga vare sig regim eller opposition – som båda ställer sig kallsinniga till en sådan lösning.” En vecka senare träffas ett stort antal stater i Paris som “Syriens vänner”. DN: “Clinton: Ryssland och Kina måste betala priset för Syrien” och “Regimen kommer inte att överleva, hävdar utrikesminister Carl Bildt”. Man ser lätt att det finns en motsättning mellan å ena sidan FN-planen från Geneve och å andra sidan de mer aggressiva tonfallen från Paris. Och hur kan den försiktige Bildt uttala sig så säkert om Assad-regimens fall? Dagens eftergiftspolitik mot USA:s aggressiva krav blir inte mer framgångsrik än eftergiftspolitiken inför Andra Världskriget.

Några av regimens övergrepp och oppositionens karaktär.
USA och en stor del av världspressen fördömer gång på gång Syriens regering för påstådda övergrepp mot människor i bl.a. Homs och man fördömer också Ryssland och Kina som lagt in sitt veto i FN. (Annars är det USA som sedan 1984 främst utnyttjat sin veto-rätt i FN). Syriens regering förnekar att den ligger bakom dödandet av civila händelser i Homs och nu Houla. Den versionen får starkt stöd av en utländsk journalist, Marat Musin, som var i Houla vid händelsen(www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=31184). Hela familjer dödades då mannen var anställd av regeringen. Det finns inga bevis för att regeringen skulle utfört dådet, som bara är till nackdel Syriens regering, då det är tydligt att massmedia generellt okritiskt rapporterar en version som passar USA:s regering bäst. Enligt Musin var många av mördarna i Fria Syriska Armen professionella mördare. Händelserna bör undersökas av en opartisk grupp
Tidigare rapporterade utrikesministern Hillary Clinton att Ryssland sänder helikoptrar till Ryssland, vilket visade sig felaktigt.
Syrien har skjutit ned ett turkiskt stridsflygplan över Syriens luftrum. Enligt internationell rätt får ett land göra så. Det är skrämmande att NATO efter ett unikt mötei hårda ordalag sluter upp bakom Turkiets militära intrång på Syriens territorium, liksom att Sveriges regering inte ifrågasätter NATO:s reaktion. (Kan man verkligen tro att det turkiska flygplanets överflygning av Syriens luftrum 24 juni var en handling av enbart Turkiet och ett misstag?) Senare har Turkiet laddat upp militärt mot Syrien, som man tidigare hade en god relation till, och Syriens president har offentligt bett om ursäkt. Mycket talar för att USA via sina allierade och nu närmast Turkiet laddar upp för ett anfall på Syrien för att störta Assad.
Hur har massmedia rapporterat om Assad-regeringens försök med att öka demokratin?

Utändskt stöd till oppositionen försvagar FN:s fredsplan.
Den “fria syriska armen” (FSA) stöds av USA också via Turkiet och i denna ingår islamistiska fundamentalister, som Abdel Hakin Belhaj, ledare för Al-Quaida i Syrien. (Det är inte första gången som USA och Al-Quaida samarbetar, det var USA som en gång stödde uppbyggnaden av Al-Quaida i Afghanistan.) Enligt CBC News 18 april 2011 har USA:s utrikesdepartement “been funding opponents of Syrian President Bashar Assad, since 2006″. Tidskriften Foreign Affairs, som väsentligen stöder USA:s utrikespolitik har skrivit “Varför anfaller inte Syriens regering FSA i en stor attack? Det beror på att den är stationerad 1 mile från Turkiets gräns och lätt kan förflytta sig till Turkiet vid behov”. Enligt Daily Star i Storbritannien har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Enligt en rapport från brittiska militära källor i november 2011 har brittiska och franska specialstyrkor tränat medlemmar i FSA, i en bas i Turkiet. Vid ett möte i Istanbul i början av april beslöt arabstater att avsätta många miljoner US Dollar för vapenstöd till FSA, som också senare visat sig vara militärt starkare.
Det är också belagt att USA sedan flera år arbetat för att försvaga regimen i Syrien, liksom man gjort och gör med andra stater som visat sig alltför självständiga (Irak, Libyen och Iran). I ett tal 2007 citerade NATO:s förre överbefälhavare Wesley Clark ett konfidentiellt dokument från 2001 från “Office ofSecretary Defense” i USA, som presenterade planer för att systematiskt destabilisera regeringarna i bl.a. Irak, Iran, Libyen, Sudan och Syrien (Nile Bowie 120214. Geopoliticaldestabilization and regional war. The road to Teheran goes through Damascus. www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=29285). Man kan fråga sig i vilken utsträckning FSA representerar de som vill ha demokrati i Syrien och i vilken utsträckning FSA representerar utländska intressen? Men det finns andra regeringsoppositionella grupper i Syrien, som vill ha ökad demokrati, som vill ha bort Assad, men som inte vill ha utländsk inblandning.

FN-stadgan och R2P.
Enligt FN-stadgan ska konflikter om möjligt lösas med fredliga medel, och intervention i ett annan land vid inbördes strider är ej tillåtet. Kapitel 7, som i flera paragrafer behandlar hot mot fred och internationell säkerhet har i senare konflikter töjts och övertolkats av FN, där andra stater alltför lydigt följt med. Den åberopades av USA vid anfallet mot Afghanistan 2001, och vid NATO:s kraftiga angrepp mot Libyen med flyg och senare marktrupper, där en FN-resolution övertolkats kraftigt underparollen “responsibility to protect” (R2P) .

Preliminär slutsats.
Allt talar för att USA vill störta Assad för att undanröja en alltför självständig stat, som är allierad med det alltför självständiga och oljerika Iran, och som ett led i den militära inringningen av Kina och Ryssland. Man laddar inte för ökad fred i världen. Den svenska regeringens stöd till “Syriens vänner” och till krigsorganisationen NATO måste upphör. Stöd hellre Annans fredsplan, och arbetet för fred i världen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *